Upphovsrätt och böcker

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger skydd åt individuellt och konstnärligt skapande. Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket.

Upphovsrätten skyddar konstnärliga och litterära verk, inte idéer eller fakta. Det betyder att allt ifrån böcker, fotografier, filmer, teckningar, konst, kartor och poddar till möbler, kläder och datorprogram är skyddade av upphovsrätt, för att nämna några. Det upphovsrättsliga skyddet ger upphovspersonen en ensamrätt att välja hur, när, var, av vem och i vilken omfattning andra kan tillåtas att använda ett verk. Ensamrätten har därmed ett ekonomiskt värde som kan upplåtas (licensieras) eller överlåtas helt eller delvis. Förlagens rätt att ge ut ett verk bygger t ex på att författaren, som upphovsrättsinnehavare, ger förlaget en ensamrätt att trycka och ge ut verket. Upphovsrätten är helt grundläggande för bokutgivning och en förutsättning för förlagens verksamhet.

I vår upphovsrättsguide har vi samlat frågor som rör upphovsrätt och utgivning av böcker. Guiden speglar vad som gäller enligt upphovsrättslagen.

Upphovsrätt är den rätt som en konstnär, författare eller annan upphovsperson har till sitt verk. Upphovspersonen är den som bestämmer om, när och hur hans verk ska användas och offentliggöras. Rätten är en så kallad ensamrätt vilket betyder att det enbart är upphovspersonen som bestämmer över verket. Upphovspersonen kan dock överlåta eller upplåta delar av denna rätt till en annan fysisk eller juridisk person. Upphovsrätten regleras i lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Att äga ett exemplar av ett verk är en sak – att inneha upphovsrätten till det är en annan. Man kan alltså äga ett exemplar av en bok eller ett brev, skrivet av en annan person, men det innebär inte att man har rätt att kopiera och ge ut det. Museer äger många föremål men det är därmed inte sagt att de även innehar upphovsrätten till dessa.

Upphovsrätten tillkommer från början alltid en eller flera fysiska personer som har skapat ett verk. En juridisk person, ett företag, kan inte vara den ursprungliga upphovspersonen till ett verk. Däremot kan upphovspersonen, till exempel genom beställningsavtal, uppdragsavtal eller anställningsavtal, överföra sin upphovsrätt till ett företag.

Ja, om det är frågan om ett verk där flera personer bidragit med olika delar, men där delarna i sig inte är att anse som självständiga verk, talar man om gemensam upphovsrätt för alla upphovsmän som skapat verket. Huvudregeln är då att dessa upphovsmän måste vara överens om förfoganden som sker med verket.  

Upphovsrättslagen skyddar litterära och konstnärliga verk. Med litterära verk avses till exempel skönlitteratur, facklitteratur, manualer, vetenskapliga rapporter och kartor. Även datorprogram och databaser anses vara litterära verk. Med konstnärliga verk avses till exempel illustrationer, teaterpjäser, filmer, musik, brukskonst och fotografier. Det är viktigt att komma ihåg att det som skyddas av upphovsrätten är formen och uttrycket – inte den bakomliggande idén eller grundläggande fakta. Upphovsrätten är med andra ord inte ett idéskydd utan ett formskydd.

Det upphovsrättsliga skyddet uppstår direkt vid verkets skapande – någon registrering eller annan formell hantering krävs inte enligt svensk rätt.

Som framgår ovan så skyddas litterära och konstnärliga verk av upphovsrättslagen. Efter det att man konstaterat att alstret är ett konstnärligt eller litterärt verk så måste man alltså avgöra om det är att anse som ett verk i upphovsrättslagens mening. Ett alster måste uppnå verkshöjd för att det ska få skydd – det innebär att det ska ha viss självständighet och originalitet. Det handlar inte om ett kvalitetskrav utan innebär en bedömning av alstrets särprägel och unika utformning. Kravet på verkshöjd när det gäller litterära verk är lågt ställt i Sverige vilket innebär att det mesta anses uppnå verkshöjd.

Ett andrahandsverk är ett verk som har sitt ursprung i ett annat verk – till exempel en översättning av en bok eller en bearbetning av ett musikstycke. Det är viktigt att komma ihåg att upphovspersonen bakom ursprungsverket har rätt att bestämma om hans verk ska få ges ut i bearbetning eller inte. Om man vill översätta en roman för att sedan ge ut den så måste man inhämta författarens samtycke till detta. Översättaren får en egen upphovsrätt till sin översättning men denna rätt är beroende av författarens rätt. Rättigheterna ligger parallellt med varandra och om man vill använda en översatt text så krävs både översättarens och författarens tillstånd.

Om man sammanställer flera verk (eller delar av verk) till ett enda så uppstår ett samlingsverk. Exempel på samlingsverk kan vara diktsamlingar, novellsamlingar och antologier. Den person som sammanställt samlingsverket har upphovsrätt till detta förutsatt att det har en viss särprägel. Det är själva sovrandet och sållandet som ska ge verket särprägel och självständighet.

Upphovspersonens ensamrätt omfattar två olika delar, den ekonomiska rätten och den ideella rätten. Den ekonomiska rätten ger upphovspersonen rätt att förfoga över verket som han vill medan den ideella rätten syftar till att skydda den känslomässiga och personliga relationen mellan ett verk och en upphovsperson.

Den ekonomiska rätten ger upphovspersonen en rätt att framställa exemplar av verket och en rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten.

Allmänna avtalsrättsliga regler är tillämpliga på upphovsrättsliga avtal. Om en överlåtelse eller upplåtelse skett på villkor som är oskäliga kan villkoren jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen.

Den ideella rätten består av namnangivelserätten och respekträtten. Enligt upphovsrättslagen ska upphovspersonen namnges när verket framställs eller görs tillgängligt för allmänheten. Respekträtten ger upphovspersonen ett skydd mot ändringar och återgivning av verket på ett sätt som är kränkande.

Nej, den ideella rätten (namnangivelserätten och respekträtten) kan aldrig överlåtas utan bara efterges. Det förutsätter att eftergiften är begränsad till sin art och omfattning. Den kan inte vara generell.

Enligt upphovsrättslagen görs verket tillgängligt för allmänheten då det överförs till allmänheten, framförs offentligt, visas offentligt eller då exemplar av verket sprids genom försäljning, uthyrning eller utlåning.

En upphovsperson kan överlåta eller upplåta sin ekonomiska rätt till verket. Det är viktigt att notera skillnaden mellan överlåtelse och upplåtelse. Vid en överlåtelse handlar det om en fullständig överföring av upphovsrätten. En upplåtelse innebär en i tid eller rum begränsad överföring av nyttjanderätten.

Upphovspersonen har en grundläggande rätt att bli namngiven i samband med att hans eller hennes verk framställs eller offentliggörs. Det är en del av den ideella rätten. Denna rätt är begränsad till vad som gäller enligt god sed, vilket betyder att det kan finnas tillfällen då namnangivelse inte anses nödvändig. Upphovspersonens rätt att bli namngiven gäller även vid de inskränkningar som är tillåtna enligt upphovsrättslagen. På vilket sätt upphovspersonen ska bli namngiven styrs av vad som anses vara god sed, till exempel branschpraxis.

Upphovspersonen har rätt att avvisa ändringar i verket eller återgivning av verket i ett visst sammanhang om han eller hon upplever det som kränkande. För att avgöra om ändringen eller återgivningen ska anses kränkande får man se till upphovspersonens subjektiva uppfattning men även försöka göra en mer objektiv bedömning. Om man som upphovsperson gett tillstånd till bearbetning av sitt verk – till exempel filmatisering av bok – så är det underförstått att en del ändringar är nödvändiga för att bearbetningen ska kunna genomföras.

Enligt huvudregeln skyddas ett verk av upphovsrätt under upphovspersonens livstid och intill 70 år efter dennes död. Om verket är utgivet anonymt eller under pseudonym så räknas de 70 åren från offentliggörandet. Om det är flera personer som har gemensam upphovsrätt till verket räknas skyddstiden från dödsåret för den sist avlidne upphovspersonen.

Lagstiftaren har ansett vissa prestationer vara nära förknippade med verk som skyddas av upphovsrätten. Dessa har getts ett mer begränsat skydd. De närstående rättshavarna är utövande konstnärer, artister, producenter av ljud- och bildupptagningar, t ex ljudböcker, och fotografer. Skyddstiden är kortare för de närstående rättigheterna.

En titel får ett självständigt upphovsrättsligt skydd om den är tillräckligt särpräglad och unik. Upphovsrättslagen innehåller också ett särskilt titelskydd. Ett verk får inte göras tillgängligt under en titel som är förväxlingsbar med en annan titel. Även andra lagar kan bli aktuella för att skydda en titel, till exempel varumärkeslagen eller marknadsföringslagen.

Symbolen står för ”copyright” och fyller inte någon juridisk funktion i Sverige eftersom det enligt svensk upphovsrätt inte krävs någon registrering eller märkning för att upphovsrättsligt skydd ska uppstå. Trots detta ser man ofta © i olika sammanhang och anledningen till det är att länder enligt Världskonventionen kan kräva viss formalitet för att upphovsrättsligt skydd ska uppstå. Upphovspersonen och den som offentliggör ett verk kan också ha kommit överens om att märka verket med symbolen. Enligt Världskonventionen anses kravet på formalitet uppfyllt om man angett ©, rättsinnehavarens namn samt årtal för första utgivning. Många länder har undertecknat både Bernkonventionen och Världskonventionen och i dessa fall har Bernkonventionen företräde. Vilka länder som omfattas av de olika konventionerna framgår av den internationella upphovsrättsförordningen (1994:123).

Fotografier som uppnår verkshöjd skyddas på samma sätt som andra konstnärliga verk medan fotografier som inte är att anse som verk har ett mindre omfattande skydd. Skyddstiden för ett foto som anses som verk är 70 år från upphovspersonens död medan ett ”enklare” foto, som inte uppnår verkshöjd, endast skyddas i 50 år från det att fotografiet togs.

Det finns nyttjanden som lagstiftaren ansett att allmänheten bör ha rätt till och därför har ensamrätten inskränkts i några avseenden. Det finns idag tre olika typer av inskränkningar i upphovsrättslagen; fria nyttjanden, avtalslicenser och tvångslicenser.

En avtalslicens är en frivillig upplåtelse från rättighetsinnehavaren till någon annan att under viss tid, i ett begränsat eller obegränsat område, genom licensavtal få nyttja det skyddade verket och därmed mångfaldiga, sälja och marknadsföra det. En tvångslicens är en licens som rättighetsinnehavaren tvingas upplåta genom lag. 

Huvudregeln är att verket är fritt efter det att skyddstiden löpt ut. Det finns dock ett undantag och det är det så kallade klassikerskyddet som gäller även efter skyddstidens slut. Vissa myndigheter får väcka talan mot någon som de anser har återgett ett litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den ”andliga odlingens intresse”.

Citaträtten betyder en rätt att låna delar ur ett verk, utan att tillstånd först måste inhämtas eller ersättning betalas. Det finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att ett citat ska kunna användas fritt. Det är bara tillåtet att citera ur verk som offentliggjorts med upphovspersonens samtycke. Citat får endast vara ett hjälpmedel till den egna texten. Det går bra att belysa, understryka eller kritisera något genom citat. Det är däremot inte tillåtet att använda citat som utsmyckning eller krydda till den egna texten. Citatet får inte vara för långt. Omfattningen avgörs av ändamålet med citatet. Det kan i vissa fall vara tillåtet att citera ett längre stycke medan det i andra fall endast är tillåtet med en mening eller två. Det kan vara svårt att avgöra om den lånade texten omfattas av citaträtten eller inte. I tveksamma fall bör godkännande inhämtas från upphovspersonen. Källa ska alltid anges vid citatet.

Citatregeln i upphovsrättslagen gäller inte för konstverk vilket betyder att det inte är tillåtet att låna en bild med hänvisning till den bestämmelsen. Återgivning av konstverk (t.ex. fotografier och illustrationer) regleras i en särskild bestämmelse. Enligt denna får återgivning av offentliggjort konstverk ske i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte, i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form och i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket skapats för att återges i en sådan publikation.

 

Vissa förutsättningar måsta vara uppfyllda för att man fritt ska kunna återge bilden. Bilden måste anges i anslutning till texten, vilket betyder att tyngdpunkten ska ligga på texten och att bilden endast ska belysa något som framgår av texten. Återgivningen ska ske i enlighet med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. God sed innebär i stort sett samma sak som för citatregeln. Det kan vara tillåtet att återge flera bilder men omfattningen måste kunna motiveras och bilderna ska endast vara ett hjälpmedel för texten, inte utsmyckning som ska göra materialet mer underhållande. Källan ska anges.

Så länge det är fråga om bilder som inte avbildar människor styrs den frågan av vad som är avtalat mellan förlag och fotograf. ˛Om fotografen arbetar på frilansbasis eller på annat sätt har anlitats för att framställa bilder till en viss bok, styrs frågan genom vad som avtalats i uppdragsavtalet. Enligt beställarregeln har den som beställt en bild rätt att använda bilden med det syfte som avsågs när beställningen gjordes. Upphovspersonen får då själv inte använda bilden i liknande eller konkurrerande sammanhang. För bilder där människor avbildats så att någon kan känna igen dem gäller lagen (1978:800) om namn och bild i reklam. Enligt denna lag ska personerna på bilden tillfrågas och samtycka till att bilden används i marknadsföring.

En boks framsida anses inte som reklam för boken i enlighet med marknadsföringslagen. Bokomslaget faller förmodligen inte heller inom lagen (1978:800) om namn och bild i reklam även om människor finns återgivna på omslagsbilden. Omslaget anses vara av redaktionell karaktär och omfattas av tryck- och yttrandefrihetslagarna. En person bör dock enligt god sed tillfrågas om han eller hon vill medverka med namn eller bild på en boks framsida eftersom en boks framsida exponeras betydligt mer än bilderna inuti boken. Det kan upplevas som kränkande att hitta sig själv på omslaget till en bok och publiceringen kan leda till konsekvenser för personen i fråga om personen inte alls vill synas i det sammanhang som boken utgör.  ˛

När man i bokbranschen talar om ljudböcker så avses böcker som produceras och sprids i kommersiellt syfte, oftast digitalt. Talböcker är böcker som är inlästa för funktionshindrade med stöd av en inskränkning i upphovsrättslagen. De sprids av organisationer och myndigheter som regeringen utsett. Syftet med talböcker är att funktionshindrade ska få tillgång till litteratur. Man kan läsa mer om talböcker på Myndigheten för tillgängliga mediers hemsida.

Nej, det är inte tillåtet att kopiera litterära verk i skriftlig form i sin helhet. De kan endast kopieras i begränsade delar (eller verk av begränsat omfång) under förutsättning att kopieringen sker för privat bruk och att endast ett fåtal exemplar framställs. Mer information om kopiering finns på Bonus Copyright Access hemsida.

Ta reda på om din skola eller kommun har avtal med Bonus Copyright Access. Genom avtal med Bonus kan man erhålla en viss rätt till kopiering. Mer om detta kan du läsa på Bonus Copyright Access hemsida.

Nej, uppspelning av ett verk omfattas av den upphovsrättsliga ensamrätten och kräver tillstånd från rättighetshavarna till verket.

Om någon utan upphovspersonens samtycke kopierar en hel bok, lägger ut hela eller delar av en bok på internet eller tar delar av en bok och infogar som sin egen i ett annat verk så begår den personen ett upphovsrättsintrång, det vill säga han eller hon kränker den ensamrätt som upphovspersonen har till sitt verk enligt upphovsrättslagen. Illegal fildelning som innebär att någon utan upphovspersonens tillstånd gör en bok tillgänglig på internet innebär upphovsrättsintrång. Intrångsgöraren ska betala skälig ersättning för det, även om han eller hon var i god tro och inte visste om att texten var skyddad. Skadestånd blir aktuellt om intrånget skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.