Vårt arbete/Förlagsjuridik
DSM-direktivet
Sedan den 1 januari 2023 är det så kallade DSM-direktivet svensk lag. Reglerna syftar till att stärka upphovspersoners position på avtalsmarknaden. Ett avsnitt i direktivet tar sikte på avtal mellan en upphovsperson och förvärvare av upphovsrätt, alltså t ex författare och förlag, översättare och förlag eller formgivare och förlag. Alla förlag berörs av de nya reglerna i egenskap av förvärvare av upphovsrätt från upphovspersoner.
Vi har arbetat med frågan sedan 2015 då EU-kommissionen lanserade sin strategi om att skapa en digital inre marknad inom EU. År 2019 antog parlamentet direktivet och frågan förflyttades till nationell nivå, och sedan dess har vi jobbat intensivt gentemot den svenska lagstiftaren för att lyfta förlagens perspektiv på de nya reglerna. Vårt remissvar lämnades in i december 2021 och under 2022 fortsatte vi att träffa politiker. Vi har hela tiden framhållit att förlagsbranschen i praktiken redan uppfyller det som lagen siktar in sig på, och att en flexibel lagstiftning där parterna ges möjlighet att själva komma överens är att föredra framför en tvingande.
DSM-direktivet innefattar generella regler om upphovspersoners rätt till skälig ersättning, rätt till information om hur deras verk utnyttjas samt rätt att återkalla rättigheter som inte utnyttjas. Där finns också en regel som ger upphovspersoner rätt att i efterhand få rätt till ytterligare ersättning om det visar sig att den ursprungligen avtalade ersättningen är oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter från verket, en form av bästsäljarklausul. Det handlar med andra ord om regler som ges företräde framför allmänna principer om avtalsfrihet och som kommer att få direkt effekt i förlagens verksamheter.
Regelverket är i många avseenden öppet för tolkning, inte minst eftersom det är generella regler för upphovsrättsliga avtal som gäller brett – inte enbart för bokbranschen. Vi följer därför noga utvecklingen av reglernas tillämpning och kommer stötta våra medlemmar i hur man ska agera
på förlaget framöver.
Frågor och svar om DSM
DSM, digital single market, är benämningen på ett lagstiftningsdirektiv ifrån EU på upphovsrättsområdet som är svensk lag. DSM omfattar många delar som inte alls berör förlagen, men kapitel 13 (Nya regler om överlåtelse av upphovsrätt), kan komma att påverka förlagens verksamhet.
Vi har jobbat med DSM sedan direktivet förhandlades fram på EU-nivå, då främst genom vår europeiska paraplyorganisation FEP. När direktivet antogs av EU 2019 blev frågan svensk och vi har sedan dess arbetat hårt gentemot den svenske lagstiftaren för att lyfta förlagens perspektiv på de nya reglerna.
Vi var en av remissinstanserna när lagförslaget bereddes. Läs gärna vårt remissvar.
Den förra regeringen hann lägga fram en proposition (lagförslag) som antogs den 30 november 2022. Lagen trädde i kraft 1 januari 2023.
Ett avsnitt i direktivet tar sikte på avtal mellan en upphovsperson och förvärvare av upphovsrätt, alltså t ex författare och förlag, översättare och förlag och formgivare och förlag. Sedan den första januari 2023 har vi de nya DSM-direktiven i upphovsrättslagen, vilket påverkar dessa avtal.
Det är regler om hur och när förlag måste lämna redovisningar över sin försäljning, och till vilka grupper av upphovspersoner; om laglig rätt till skälig ersättning samt till ytterligare skälig ersättning; samt om rätten av häva avtal.
I direktivet kallas det för rätt till information. Förlaget ska minst en gång per år informera upphovspersonen om hur verket har utnyttjats, vilka intäkter man har haft från verket och vilken ersättning upphovspersonen har rätt till. Informationen ska vara aktuell, relevant och uttömmande. När det gäller hur verket utnyttjats handlar det t ex om att redovisa antal sålda /strömmade exemplar samt att visa hur ersättningen har beräknats. Informationen om intäkter bör omfatta förlagets intäkter från samtliga nyttjanden. När det gäller ersättningar från prenumerationstjänster ska förlaget redovisa förlagets totala ersättning för verket och författarens andel av den ersättningen. Om det har gjorts avdrag från upphovspersonens ersättning ska de redovisas.
Hur detaljerad information förlaget behöver lämna behöver slutligen avgöras från fall till fall. Det som ska vara vägledande för bedömningen är att det utifrån de lämnade uppgifterna ska gå att avgöra rättigheternas värde och riktigheten i ersättningen.
Ja, men upphovspersoner som får fasta ersättningar, t ex formgivare, fotografer och översättare har inte per automatik rätt till årliga redovisningar. Däremot kan dessa upphovspersoner ha rätt att på begäran få information för att kunna bedöma om de kan ha rätt till så kallad ytterligare skälig ersättning.
Vad ersättningen ska uppgå till för att anses vara skälig är en bedömningsfråga från fall till fall. Att ersättningen ska vara skälig betyder att den ska vara lämplig och proportionerlig i förhållande till värdet på de överlåtna rättigheterna. För att bedöma just det ekonomiska värdet av ett verk hänvisas till inkomstpotentialen vid avtalets tecknande. Alltså är omständigheterna vid avtalets tecknande och vad man då hade kunskap om avgörande för en bedömning om den avtalade ersättningen är skälig.
Den här rätten kan beskrivas som en tvingande bästsäljarklausul. En upphovsperson (författare/översättare/formgivare mm) kan med stöd av den här regeln vända sig till förlaget och begära mer ersättning om det visar sig att den avtalade ersättningen är oproportionerligt låg i förhållande till förlagets intäkter från verket. Regeln fungerar som en sorts tvingande omförhandlingsmekanism som kan få effekt framåt. Förlaget är alltså inte skyldigt att betala retroaktiv ersättning för oväntade framgångar. Däremot föreslås regeln få retroaktiv effekt i den meningen att den ska gälla på upp till tio år gamla avtal.
Den betyder att en upphovsperson har rätt att häva ett avtal och behålla ersättningen om förlaget inte utnyttjar verket inom rimlig tid från avtalets ingående. Upphovspersonen ska för att kunna häva avtalet ha uppmanat förlaget att utnyttja verket, varefter förlaget har sex månader på sig att göra det. Annars kan upphovspersonen verkställa hävningsrätten.
Nej, de nya reglerna föreslås bli tvingande. Det betyder att avtal som träffas om avsteg från reglerna är ogiltiga.
Det viktiga just nu är att känna till att direktivet är i kraft och att vissa anpassningar kan behöva göras. Lagen är inte i alla delar glasklar utan öppen för olika tolkningar. Föreningen kommer självklart att stötta våra medlemmar i detta och vi återkommer löpande med information.
När DSM-direktivet genomfördes i Sverige och ändringar i upphovsrättslagen trädde i kraft den 1 januari 2023 fick vi nya regler som tillåter alla, både privata aktörer och forskningsinsititutioner, att utföra text och datautvinning (TDM), om inte rättighetshavare uttryckligen har förbehållit sig den rätten. TDM används bland annat till träning av artificiell intelligens. De nya reglerna innebär en ny inskränkning i upphovsrättslagen.
Text- och datautvinning förutsätter att du har laglig tillgång till innehållet. Laglig tillgång innebär exempelvis att innehållet ligger öppet och fritt tillgängligt, eller att användaren genom samtycke fått tillgång till innehållet genom köp eller via tecknandet av en licens som ger rätt att använda innehållet, t.ex. en prenumeration. Detta omfattar alla digitala böcker som finns till försäljning, både styckvis och i abonnemangstjänsterna.