I Sverige finns politiker som har svårt att förlika sig med att Google och Facebook inte längre gratis ska kunna tjäna pengar på det arbete som utförs av svenska författare, journalister, låtskrivare, utgivare etc. De tror sig värna yttrandefriheten när de i själva verket underminerar den, skriver fyra branschföreträdare.

EU-parlamentet har godkänt upphovsrättsdirektivet. Nu återstår endast ett formellt beslut i ministerrådet. Därefter har Europa och Sverige tagit ett viktigt steg för att stärka och skydda konst, kultur, fri journalistik – och yttrandefrihet.

Dock finns det i Sverige politiker som har svårt att förlika sig med att Google och Facebook inte längre gratis ska kunna tjäna pengar på det arbete som utförs av svenska författare, journalister, låtskrivare, utgivare etc. De tror sig värna yttrandefriheten när de i själva verket underminerar den. På fredag kommer de att göra ett sista försök att gå de amerikanska internetjättarnas ärenden, då de via EU-nämnden försöker få Sverige att byta position och rösta mot direktivet i ministerrådet den 15 April.

En av dessa är moderaten och tillika EU-nämndens vice ordförande, Tomas Tobé, som säger sig ”värna upphovsrätten”, men som inte stöder några åtgärder som i verkligheten skulle utgöra värn. Den som påstår sig värna yttrandefrihet borde välkomna de nya formuleringar i direktivet som växt fram i den politiska processen, under intryck av den intensiva debatten.

Yttrandefriheten är inte absolut. Den får begränsas av hänsyn till andra viktiga samhällsintressen (förtal och hets mot folkgrupp t ex.) Ett annat sådant fundamentalt samhällsintresse är upphovsrätten, som också är en grundlagsskyddad rättighet. Det finns goda skäl för det. Upphovsrätten är central för en meningsfull samhällsdebatt, bl.a. för att den säkerställer att det kan vara ekonomiskt möjligt att producera professionellt medieinnehåll.

Yttrandefriheten och upphovsrätten verkar sida vid sida. Yttrandefriheten säkerställer att en person – inom lagens ramar – får säga vad den vill. Men detta ska göras med egna ord, att bara ta någon annans är inte tillåtet. Yttrandefrihet är inte heller att få fri tillgång till andras verk. Att en författare vill ta betalt för en bok, eller att Spotify tar betalt för musik, betraktas sällan som ett yttrandefrihetsproblem.

Skärningspunkterna mellan upphovsrätten och yttrandefriheten består i huvudsak av att en person kan behöva lyfta fram någon annans yttrande för att belysa detta eller visa hur befängt – eller briljant – yttrandet är. Då ska upphovsrätten inte förhindra detta, vilket säkerställs genom inskränkningar i upphovsrätten för t.ex. citat, parodi, travesti.

Upphovsrättsdirektivet syftar till att skapa en mer välfungerande inre marknad för onlineinnehåll. De enorma intäktsströmmar som genereras av upphovsrättsligt skyddat innehåll, går inte tillbaka till dem som skapar det. Därför vill upphovsrättsdirektivet se till att de stora plattformarna delar med sig av sina vinster, till författare, journalister, låtskrivare, utgivare och andra, som har skapat och betalat för detta innehåll.

När den första versionen av direktivförslaget lades fram, uppstod en oro för att framförallt artikel 13, som behandlade vissa delningsplattformars ansvar för material som laddats upp av användarna, skulle kunna begränsa yttrandefriheten. Framförallt var man orolig för att de tekniska lösningar som de större plattformarna – t.ex. Youtube – skulle behöva använda för att förhindra olagligt material skulle leda till blockering av allt olicensierat material, och att även fullt tillåtna parodier eller s k memes skulle fastna i filtren .

Denna oro togs på allvar. I de lagtexter som EU-parlamentet har antagit, står det därför tydligt att inga åtgärder ”på något sätt” ska ”påverka legitim användning, såsom användning inom ramen för de undantag eller inskränkningar som föreskrivs i unionslagstiftningen”. Under behandlingen av lagen har skyddet för yttrandefriheten förstärkt på punkt efter punkt genom tvingande undantag för citat och parodier, rätt för användare att få rättelse, fokus på licensiering etc. De nya texterna stärker alltså användarna i allmänhet och användarnas rätt att parodiera och citera i synnerhet. Direktivet skapar heller inte incitament för omfattande blockering av material, tvärtom. Sådan blockering skulle bryta mot lagen.

Yttrandefriheten har som ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Direktivet syftar till att säkerställa att det även i framtiden finns ekonomiska möjligheter att bedriva seriös och granskande journalistisk och politiskt obunden konstnärlig verksamhet.

Hur ska de svenska partiföreträdarna i EU-nämnden kunna se svenska konstnärer, författare, musikskapare, utgivare och journalister i ögonen om de på fredag lägger sig platt för de digitala monopolisterna?