”Låt biblioteken bestämma antalet utlån av e-böcker” skriver Inga Lundén och Mikael Petrén i en artikel här på DN Debatt i måndags. Detta menar man bland annat ska ske genom att den så kallade Stockholmsmodellen ska bli en Sverigemodell.

Stockholmsmodellen bygger på avtal mellan ett bokförlag med relativt begränsad utgivning av e-böcker, Ordfront, och Stockholms stadsbibliotek, ett av landets 283 huvudbibliotek, och innebär att nya e-böcker kostar lite mer för biblioteken medan äldre titlar kostar lite mindre och att biblioteken direkt får tillgång till förlagets alla nya titlar. Alltså differentierad prissättning, något förlag överlag förespråkat under lång tid. Nya e-bokstitlar måste kosta mer än äldre titlar om ekonomin ska gå ihop.

Frågan om bibliotekens omedelbara tillgång till helt nya titlar är också en ekonomisk fråga och därmed viktig för förlag och författare, och för en fortsatt stark utgivning. Det är inte förlagen som hindrar biblioteken att bestämma antalet inköpta och utlånade e-böcker. Det är snarare bibliotekens budgeterings- och utlåningsmodell – och det stora e-boksflödet – som växt till ett hinder.

Förlagen har till uppgift att marknadsföra och sälja de böcker de publicerar på ett sätt som är så fördelaktigt som möjligt för författarna och samtidigt ger förutsättningar för en långsiktig överlevnad för förlagen. Det är i avtalet mellan författaren och förlaget som författarens ersättning regleras. Stockholmsmodellen applicerad på alla förlag och bibliotek skulle därför inte per automatik innebära högre ersättning till alla författare.

Hur förlagens försäljning av nya e-bokstitlar på den öppna marknaden påverkas av försäljningen till biblioteken går att utläsa ur förlagens egen försäljningsstatistik. Även om bibliotekens inköp och utlån andelsmässigt sjunkit något är obalansen mellan kommersiella inköp och biblioteksinköp fortfarande mycket stor. Stockholms stadsbiblioteks egen enkätundersökning visar, menar man, att de som lånar e-böcker också vill köpa dem. Detta är emellertid inte samma sak som att låntagarna verkligen gör det. Det är inte självklart att de som är vana att låna sina e-böcker via biblioteken, blixtsnabbt och gratis, så småningom väljer att köpa dessa på marknaden till fullt pris. Några övertygande tecken på att så skulle vara fallet har vi inte kunnat notera.

Många titlar som i dag kommer ut som e-böcker får liten uppmärksamhet. Därför välkomnar vi bibliotekens strävan att i högre grad flytta fokus från topplistornas e-bokstitlar till den breda och ökande utgivningen av e-böcker som förlagen har. Men om den äldre litteraturen som inte längre är upphovsrättsligt skyddad ska kunna digitaliseras i stor omfattning krävs samhälleliga insatser. Där är vi helt eniga med Inga Lundén och Mikael Petrén.

För att det ska vara möjligt att värdera förslaget om ett biblioteksgemensamt verktyg, en nationell e-boksplattform, behövs mer information och diskussion. Vi deltar gärna i det arbetet.

För bokförlagen och författarna är en fortsatt dialog med biblioteken viktig och högt prioriterad. Inom några veckor träffar ett antal förlagschefer representanter för Föreningen Storstockholms kultur- och fritidschefer just i detta syfte. Den 29 januari 2014 anordnar Svenska Förläggareföreningen en bred hearing i Stockholm kring e-boken, marknaden och biblioteken. Genom dessa och liknande insatser vill vi fortsätta dialogen med siktet inställt på samförstånd genom ökad kunskap och förståelse.