Anders Mildner skriver att bokhandeln inte kommer behövas när bokförlag säljer digitala böcker direkt till konsumenterna. När författarna själva säljer direkt till läsarna kommer inte ens bokförlagen behövas. ”Inget blir sig likt i bokbranschen”, utropar han.

Anders Mildner tycks inte ha förstått vilket värde bokförlagen skapar, både för författare och för läsare. Att ge ut en bok är en stor ekonomisk risk och många skönlitterära böcker går med förlust. Utgivningen blir möjlig för att förlagen tar risken, lägger ut pengar under lång tid och kan balansera förluster mot intäkter från andra böcker. Förlagen bearbetar manuskripten, tar fram illustrationer och omslag samt marknadsför den färdiga boken. Det behövs ett omfattande arbete innan verket kan släppas ut på marknaden.

Läromedelsförlag sätter samman en författargrupp med redaktör, illustratör, formgivare och faktagranskare. Författarnas manus måste anpassas till kursplaner och en produktkorg för flera årskurser innan den färdiga produkten kan användas för lärande av lärare, elever och studenter.

De är få författare som på egen hand kan åstadkomma detta. Anders Mildner har JK Rowling som exempel. Hon ska med Pottermore erbjuda, till viss del gratis, digitala produkter och tjänster som är kopplade till hennes tidigare böcker. Det kommer att ske med de resurser som en av världens mest framgångsrika författare har. JK Rowling är inte en ensam författare som utan en kreativ industris resurser ska sitta hemma vid skrivbordet och på sin hemsida ladda upp sina manus till omvärlden.

Anders Mildner menar vidare att bokbranschen låst fast sig i upphovsrätten. Fel, bokbranschen har värnat upphovsrätten. Upphovsrätten är en förutsättning för att författare ska kunna ägna sig åt att författa och för att förlag ska få tillbaka investeringar i medarbetare, datorer och resurser. Inte heller Rowling kommer att göra sina Harry Potter-e-böcker tillgängliga gratis.

Det är riktigt att kostnaden för att kopiera ett verk digitalt är låg. Det har hos vissa lett till missuppfattningen att upphovsmännen inte lider skada av olaglig kopiering eller fildelning. Men alla bokprojekt bygger på att ett antal exemplar, tryckta eller digitala, säljs. Sker inte det får inte upphovsrättshavarna sina satsningar tillbaka. För digitala verk krävs dessutom ofta större utvecklings- och underhållskostnader än för tryckta, inte mindre. Att själva exemplarkostnaden kan vara låg påverkar inte detta.

E-böcker och ljudböcker har funnits i många år. Digitala läromedel har funnits i flera år. Nya försäljningskanaler har utvecklats. Men användarna har tvekat. Den tryckta boken är för många ett överlägset användargränssnitt. Läsplattorna har inte heller varit tillräckligt bra. Skolorna har saknat datorer. Emellertid börjar nu försäljningen av e-böcker liksom efterfrågan på e-läromedel öka.
I dag vet ingen hur läsandet i hem, på arbetsplatser, i skolor och på universitet kommer gå till om fem, för att inte tala om tio år. Det är därför också svårt att bedöma hur bokhandeln bör fungera bäst. Men bokbranschen som, tvärtemot vad Anders Mildner uppger, redan förändrats på grund av digitaliseringen kommer att fortsätta att göra det i takt med att övrig teknik utvecklas och att läsare av romaner, deckare, läroböcker och kurslitteratur – branschens kunder – sakteliga ändrar sina vanor.

Vad som kommer förbli sig likt är att bokbranschen värnar upphovsrätten och skapar värde för författare och läsare av alla slags böcker, både tryckta och digitala.