Vanliga frågor och svar

1. Vad är upphovsrätt?
   Det är den rätt som en konstnär, författare eller annan upphovsman har till sitt verk. Upphovsmannen är den som bestämmer om, när och hur hans verk ska användas och offentliggöras. Rätten är en så kallad ensamrätt vilket betyder att det är enbart upphovsmannen som bestämmer över verket. Upphovsmannen kan dock överlåta eller upplåta delar av denna rätt till en annan fysisk eller juridisk person. Upphovsrätten regleras i lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt i Upphovsrättsförordningen (1993:1212).
2. Är upphovsrätt och äganderätt samma sak?
   Att äga ett exemplar av ett verk är en sak – att inneha upphovsrätten till det är en annan. Man kan alltså äga ett exemplar av en bok eller ett brev, skrivet av en annan person, men det innebär inte att man har rätt att kopiera och ge ut det. Museer har ofta fått äganderätten till vissa föremål men därmed är det inte sagt att de även innehar upphovsrätten till dessa.
   
3. Vem har upphovsrätten?
   Upphovsrätten tillkommer från början den eller de fysiska personer som skapat verket. En juridisk person – d v s ett företag – kan alltså inte vara den ursprungliga upphovsmannen till verket men däremot kan upphovsmannen överföra sin rätt till företaget, t.ex. genom ett beställningsavtal, uppdragsavtal eller anställningsavtal.
   
4. Kan flera personer ha upphovsrätt till ett och samma verk?
   Ja, om det är ett verk där flera personer bidragit med olika delar, men där delarna inte i sig är att anse som självständiga verk så talar man om gemensam upphovsrätt för alla upphovsmän som skapat verket. Huvudregeln är då att dessa upphovsmän måste vara överens om förfoganden som sker med verket. Oavsett detta får varje upphovsman utan de andras samtycke göra intrång i verket, genom att t.ex. ändra i det.
   
5. Vad skyddas av upphovsrätten?
   Upphovsrätten skyddar litterära och konstnärliga verk. Med litterära verk avses t.ex. skönlitteratur, facklitteratur, manualer, vetenskapliga rapporter och kartor. Även datorprogram och databaser anses om litterära verk. Med konstnärliga verk avses t.ex. illustrationer, teaterpjäser, filmer, musik, brukskonst och fotografier. Det är viktigt att komma ihåg att det som skyddas av upphovsrätten är formen och uttrycket – inte den bakomliggande idén eller grundläggande fakta. Upphovsrätten är med andra ord inte ett idéskydd utan ett formskydd.
6. När och hur uppkommer upphovsrätten?
   Det upphovsrättsliga skyddet uppstår direkt vid verkets skapande – någon registrering eller annan formell hantering krävs inte enligt svensk rätt (jfr patent). Enligt Bernkonventionen (BK) från 1886 får inte de länder som undertecknat konventionen ställa krav på registrering. För att se vilka länder som omfattas av BK, se den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
   
7. Vad är ett verk?
   Som framgår ovan så skyddas litterära och konstnärliga verk av upphovsrättslagen. Efter det att man konstaterat att alstret är ett konstnärligt eller litterärt verk så måste man alltså avgöra om det är att anse som ett verk i upphovsrättslagens mening. Ett alster måste uppnå verkshöjd för att det ska åtnjuta skydd – det innebär att det ska ha viss självständighet och originalitet. Det handlar alltså inte om ett kvalitetskrav utan en bedömning av särprägel och alstrets unika utformning. Kravet på verkshöjd när det gäller litterära verk är lågt ställt i Sverige, vilket innebär att det mesta anses uppnå verkshöjd. Desto svårare är det t.ex. när det gäller kläddesign, där det ställs höga krav för att nå verkshöjd. Rättsfall som rör kravet på verkshöjd: NJA 1990 s.499.
   
8. Vad är andrahandsverk?
   Ett andrahandsverk är ett verk som tagit sitt ursprung i ett annat verk – t.ex. en översättning av en bok eller en bearbetning av ett musikstycke. Det är viktigt att komma ihåg att upphovsmannen bakom ursprungsverket har rätt att bestämma om hans verk ska få bearbetas eller inte. Om man vill översätta en roman för att sedan ge ut den så måste man således inhämta författarens samtycke till detta. Översättaren får - givet att kravet på verkshöjd är uppfyllt - en egen upphovsrätt till sin översättning men denna rätt är beroende av författarens rätt. Rättigheterna ligger alltså parallellt med varandra och om man vill använda en översatt text i sin bok så krävs i normalfallet inte bara översättarens utan även författarens tillstånd.
   
9. Vad är ett ”självständigt verk”?
   Ibland kan man låta sig inspireras av ett verk och utifrån det skapa något helt nytt – då anser man inte att det är en bearbetning utan helt enkelt ett självständigt verk som också får ett fristående upphovsrättsskydd. Exempel på detta är parodier och travestier  - kopplingen till ursprungsverket är uppenbart men självständigheten anses uppnådd.
   
10. Vad är ett samlingsverk?
    Om man sammanställer verk (eller delar av verk) till ett enda verk så uppstår ett samlingsverk. Exempel på samlingsverk kan vara diktsamlingar, novellsamlingar och antologier. Den person som sammanställt samlingsverket har upphovsrätt till detta – det förutsätter dock att sammanställningen har en viss särprägel. Det är själva sovrandet och sållandet som ska ge verket särprägel och självständighet. Även här finns alltså parallella rättigheter – dels till själva sammanställandet och dels till de olika verken som ingår i samlingen.
    
11. Vad innebär egentligen upphovsmannens ensamrätt?
    Upphovsmannens ensamrätt omfattar två olika delar – dels den ekonomiska rätten och dels den ideella rätten. Den ekonomiska rätten ger upphovsmannen rätt att förfoga över verket som han vill medan den ideella rätten syftar till att skydda den känslomässiga och personliga relationen mellan ett verk och en upphovsman.
    
12. Vad innebär den ekonomiska rätten?
    Den ekonomiska rätten ger upphovsmannen rätt att framställa exemplar av verket och en rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten.
    
13. Vad innebär det att göra verket tillgängligt för allmänheten?
    I upphovsrättslagen anges när verket görs tillgängligt för allmänheten:
    
    a) När verket överförs till allmänheten.
    b) När verket framförs offentligt.
    c) När exemplar av verket visas offentligt.
    d) När exemplar av verket sprids genom t.ex. försäljning, uthyrning eller utlåning.
    
14. Vad innebär den ideella rätten?
    Den ideella rätten består av namnangivelserätten och respekträtten. Enligt upphovsrättslagen ska upphovsmannen namnges när verket framställs eller görs tillängligt för allmänheten. Respekträtten ger upphovsmannen ett skydd mot ändringar och återgivningar av verket på ett sätt som är kränkande.
    
15. När och hur ska upphovsmannens namn anges?
    Upphovsmannen har en grundläggande rätt att bli namngiven i samband med att hans verk framställs eller offentliggörs – detta är en del av den ideella rätten. Denna rätt är begränsad till vad som gäller enligt god sed – det betyder att det finns tillfällen då namnangivelse inte anses nödvändig. T.ex. anges inte upphovsmännen bakom en psalm under gudstjänsten eller dopet, men hans namn står angivet i psalmboken intill verket. Kom ihåg att upphovsmannens rätt att bli namngiven gäller även vid de inskränkningar som är tillåtna enligt upphovsrättslagen.Hur – i vilken omfattning – upphovsmannen ska bli namngiven styrs även det av vad som anses som god sed. Ett riktmärke är branschpraxis – hur namnges upphovsmän på liknande produkter och i liknande sammanhang? T.ex. anges författarens namn på bokens omslag och upphovsmännen bakom en film anges oftast i eftertexter.
    
16. Vilka ändringar får man göra i verket?
    Upphovsmannen har rätt att avvisa ändringar i verket, eller återgivning av verket i ett visst sammanhang, om han upplever det som kränkande. För att avgöra om ändringen eller återgivningen ska anses kränkande får man se till upphovsmannens subjektiva uppfattning men även försöka göra en mer objektiv bedömning. Om man som upphovsman gett tillstånd till bearbetning av sitt verk – t.ex. filmatisering av bok - så är det underförstått att en del ändringar är nödvändiga för att bearbetningen ska kunna genomföras.
    
17. Kan den ideella rätten överlåtas?
    Nej, den ideella rätten (namnangivelserätten och respekträtten) kan aldrig överlåtas utan bara efterges. Det förutsätter att eftergiften är begränsad till sin art och omfattning. Ett generellt avstående från t.ex. namnangivelserätten är således inte bindande för en författare eller konstnär.
    
18. Hur lång är skyddstiden?
    Enligt huvudregeln skyddas verket av upphovsrätten under upphovsmannens livstid och 70 år efter dennes död. Om verket är utgivet anonymt eller under pseudonym så räknas de 70 åren från offentliggörandet. Om det är flera personer som har gemensam upphovsrätt till verket räknas skyddstiden från dödsåret för den sist avlidne upphovsmannen.
    
19. Vad är ”närstående rättigheter”?
    Det finns ett antal prestationer som man ansett är så nära förknippade med de verk som skyddas av upphovsrätten att man gett dem ett skydd som i mångt och mycket liknade den ”vanliga” upphovsrätten. Man benämner dessa prestationer för närstående rättigheter och här ges t.ex. utövande konstnärer (artister) en rätt till sitt framförande och producenter av ljud- och bildupptagningar erhåller också en förfoganderätt. Skyddstiderna är kortare för de närstående rättigheterna, se 5 kap upphovsrättslagen.
    
20. Kan upphovsrätten överlåtas och/eller upplåtas?
    Ja, en upphovsman kan överlåta eller upplåta sin ekonomiska rätt till verket. Det är dock viktigt att notera skillnaden mellan överlåtelse och upplåtelse. Vid en överlåtelse är det en överföring av äganderätten, en slutgiltig transaktion medan en upplåtelse endast är en nyttjanderätt som är begränsad i tid och rum. I normalfallet är det en upplåtelse som är grunden för förlagsavtalet mellan författare och förlag. Den ideella rätten kan aldrig överlåtas, bara efterges, se ovan.
    
21. Hur skyddar man en titel?
    En titel kan skyddas som ett verk, om det uppnår verkshöjd. Det betyder att titeln åtnjuter ett självständigt skydd om den är tillräckligt särpräglad och unik. Upphovsrättslagen innehåller också ett specifikt titelskydd enligt vilket ett verk inte får göras tillgängligt under titel som är förväxlingsbar med annan titel. Det finns också andra lagar som kan bli aktuella för att skydda en titel, t.ex. varumärkeslagen eller marknadsföringslagen.
    
22. Vad har © för juridisk betydelse?
    Symbolen står för ”copyright” och märkningen fyller inte någon juridisk funktion i Sverige eftersom det enligt svensk upphovsrätt inte krävs någon registrering eller märkning för att skydd ska uppstå. Trots detta ser man ofta © i olika sammanhang och anledningen till detta är dels Världskonventionen (VK), dels överenskommelser mellan upphovsman och den som offentliggör verket. Till skillnad från Bernkonventionen (BK) så är det enligt VK tillåtet att kräva t.ex. registrering för att upphovsrättsligt skydd ska ges, d.v.s. att kräva formaliteter. Enligt VK anses dock kravet på formalitet uppfyllt om man angivit ©, rättsinnehavarens namn samt årtal för första utgivningen. Många länder har undertecknat både BK och VK och i dessa fall har BK företräde. Vilka länder som omfattas av de olika konventionerna framgår av den internationella upphovsrättsförordningen (1994:123).
    
23. Skyddas fotografier av upphovsrättslagen?
    Ja, tidigare skyddades fotografier av en särskild lag med sedan den 1 juli 1994 så har dessa bestämmelser inarbetats i upphovsrättslagen. Fotografier som uppnår verkshöjd skyddas på samma sätt som andra konstnärliga verk medan fotografier som inte är att anse som verk har ett mindre omfattande skydd. Skyddstiden för ett foto som anses som verk är 70 år från upphovsmannens död medan ett ”enklare” foto, som inte uppnår verkshöjd, endast skyddas i 50 år från det att fotografiet togs.
    
24. Är upphovsmannens ensamrätt oinskränkt?
    Nej, det finns nyttjanden som lagstiftaren ansett att allmänheten bör ha rätt till och därför har ensamrätten inskränkts i några avseenden. Det finns idag tre olika typer av inskränkningar i upphovsrättslagen: fria nyttjanden (t.ex. citat), avtalslicenser (t.ex. avtal mellan Bonus Presskopia och kommunerna) och tvångslicenser (t.ex. samlingsverk för undervisningsbruk).
    
25. Vad gäller efter skyddstiden löpt ut?
    Huvudregeln är att verket är fritt efter det att skyddstiden löpt ut. Det finns dock ett undantag och det är det så kallade klassikerskyddet som gäller efter upphovsmannens livstid. Det är vissa myndigheter som får väcka talan om de anser att ett litterärt eller konstnärligt verk återges på ett sådant sätt som är kränkande eller grovt stötande. Hittills har regeln aldrig tillämpats i Sverige.
    
26. När och hur mycket får man citera?
    Citaträtten ger dig en rätt att låna delar ur ett verk, utan att inhämta tillstånd eller betala ersättning. Det finns dock ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att citat ska vara tillåtet:Citat kan endast ske ur verk som offentliggjorts med upphovsmannens samtycke. Man kan alltså aldrig hävda citaträtt ur ett verk som t.ex. getts ut utan författarens samtycke. Citat får endast ske om det är att anse som ett hjälpmedel, d.v.s. om man genom citatet vill belysa, understryka eller kritisera något. Att använda citat som ”utsmyckning” eller krydda faller inte under citaträtten.Citatet får inte vara för långt – enligt lagen bestäms omfattningen av ändamålet med citatet. Det innebär att det i vissa fall kan vara tillåtet att citera ett längre stycke medan det i andra fall endast är tillåtet med en mening eller två. Det kan ibland vara svårt att avgöra om den lånade texten omfattas av citaträtten. I tveksamma fall bör upphovsmannen kontaktas för att ge sitt godkännande. Källa ska alltid anges när citaträtten åberopas.  För återgivning av konstverk (fotografier, illustrationer etc) finns andra regler i upphovsrättslagen, mer om detta nedan.
    
27. Vad är skillnaden mellan ljudböcker och talböcker?
    När man i bokbranschen talar om ljudböcker så avses i regel böcker som är inlästa och som producerats och sprids i kommersiellt syfte. Det är alltså ljudböcker som du hittar i bokhandeln eller i varuhuset. Talböcker är böcker som inläses för funktionshindrade och sprids av sådana organisationer och myndigheter som regeringen utsett. Inläsning och spridning sker med stöd av tvångslicens i upphovsrättslagen och syftet är att se till att funktionshindrade får tillgång till litteraturen. Mer om talböcker hittar du på www.tpb.se.
    
28. Får man ”citera” en bild?
    Citatregeln i upphovsrättslagen gäller inte för konstverk vilket betyder att man inte kan låna en bild med hänvisning till den bestämmelsen. Återgivning av konstverk (fotografier, illustrationer etc) regleras istället i en särskild bestämmelse som säger att återgivning av offentliggjort konstverk får ske i a) vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte, b) kritisk framställning, dock ej i digital form och c) i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse. Det finns, precis som i citatregeln, en rad förutsättningar som måsta vara uppfyllda för att du fritt ska kunna återge t.ex. ett fotografi. Bilden måste anges i anslutning till texten. Det betyder att tyngdpunkten ska ligga på texten och bilden belyser något som framgår av texten. Vidare måste återgivningen ske i enlighet med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. God sed innebär i stort sett samma sak som anges ovan för citatregeln. Det kan vara tillåtet att återge flera bilder men även här måste man kunna motivera omfattningen och dessutom visa att bilderna är hjälpmedel för texten, inte utsmyckning som ska göra materialet mer underhållande. Källa ska anges.
    
29. Får man kopiera en bok?
    Nej, sedan den 1 juli 2005 är det inte tillåtet att kopiera litterära verk i skriftlig form i sin helhet utan endast begränsade delar eller verk av begränsat omfång, under förutsättning att det är för privat bruk och du endast framställer ett fåtal exemplar.
    
30. Får man kopiera till sig själv, kollegorna på arbetsplatsen etc.?
    Upphovsrättslagen ger oss rätt att kopiera för privat bruk – det betyder att du, under vissa förutsättningar, får kopiera till dig själv, familjemedlemmar eller nära vänner. Kopieringsrätten är alltså begränsad till den privata sfären – det betyder att du inte kan kopiera fritt med stöd av upphovsrättslagen och ge exemplar till dina arbetskollegor eller kurskamrater. En ytterligare begränsning är att man endast får framställa ett eller några få exemplar och dessa får aldrig användas i kommersiellt syfte. Det är viktigt att komma ihåg att böcker inte får kopieras i sin helhet och att man inte heller får kopiera datorprogram för privat bruk. Se mer om detta ovan. Vill du kopiera en hel bok eller ett datorprogram krävs alltså tillstånd från rättighetsinnehavarna.Mer information om kopiering hittar på Bonus Presskopias hemsida www.bonuspresskopia.se.
    
31. Var hittar jag reglerna om upphovsrätten?
    Den svenska lagstiftningen hittar du i lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. I upphovsrättsförordningen (1993:1212) hittar du detaljbestämmelser om t.ex. kopiering inom arkiv och bibliotek och i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) hittar du bl.a. information om vilka länder som tillträtt Bernkonventionen och Världskonventionen.
    
32. Vad är ett upphovsrättsintrång?
    Om någon utan ditt samtycke t.ex. lägger ut dina texter på internet, kopierar upp och säljer din bok eller tar större delar av dina texter och infogar som sina egna i ett annat verk, så begår den personen ett upphovsrättsintrång, d v s han/hon kränker den ensamrätt som du enligt upphovsrättslagen har. Intrångsgöraren ska betala skäligt vederlag, även om han/hon inte visste om att texten var skyddad eller på något annat sätt var i god tro. Skadestånd blir endast aktuellt om intrånget skett med uppsåt eller oaktsamhet.
    
33. Kan man få skydd för en katalog eller en tabell?
    I den svenska upphovsrättslagen har vi sedan länge en regel som kallas katalogregeln. Katalogregeln ger ett 15 år långt skydd till den som framställt t.ex. en katalog innehållande ett stort antal uppgifter eller om katalogen är ett resultat av en väsentlig investering. Katalogskyddet är en av de s.k. närstående rättigheterna och skyddstiden räknas från det år katalogen framställdes.
    
34. Jag är lärare, får jag kopiera exemplar och använda dessa i min undervisning?
    Ta reda på om din skola/kommun har avtal med Bonus Presskopia. Bonus Presskopia företräder ett stort antal rättighetsinnehavare och genom dem kan man erhålla viss rätt till kopiering. Mer om detta på www.bonuspresskopia.se.
    
35. Samlingsverk för undervisningsbruk – vad gäller?
    Det är tillåtet att sammanställa delar av flera olika verk till ett samlingsverk för undervisningsbruk – det förutsätter dock att det gått minst 5 år sedan de enskilda verken gavs ut och att man endast använder mindre delar av dessa verk. Man kallar ofta dessa samlingsverk för skolboksantologier. Tvångslicensen i upphovsrättslagen underlättar för de som vill göra skolboksantologier eftersom man inte behöver införskaffa tillstånd från alla upphovsmän – däremot ska man betala en ersättning för nyttjandet. Sedan 1 juli 2005 är det inte längre tillåtet att använda tvångslicensen om man producerar en skolboksantologi i förvärvssyfte. Det innebär att t.ex. förlag i normalfallet måste söka tillstånd och komma överens om ersättning direkt med de enskilda upphovsmännen. 

36. Vad avses med begreppet förtal?
    Att förtala någon är att utsätta någon för andras missaktning genom att framställa personen som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Om det var försvarligt att lämna uppgiften eller om uppgiften var sann får brottsrubriceringen förtal stå tillbaka för tryck- och yttrandefriheten. Förtal är något som vanligtvis sker inför tredje man, d.v.s. en utomstående person läser eller hör missaktningen genom media eller via en annan person. Missaktningen riktas alltså inte direkt till den som framställs som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Om missaktningen istället är riktad direkt mot personen i fråga – utan att någon tredje person har tagit del av klandringen - då är det istället fråga om brottsrubriceringen förolämpning.

    Det är stadgat i brottsbalken att förtal är ett brott, och förtal är också ett tryckfrihetsbrott - enligt tryckfrihetsförordningen – om det begås genom tryckt skrift. De mediekanaler som har ansökt om, och tilldelats, utgivningsbevis faller under tryckfrihetsförordningen, och i de fall ett sådant medium anmäls för förtal så blir processen ett tryckfrihetsmål istället för ett vanligt brottmål. Justitiekanslern är ensam åklagare i tryckfrihetsmål, men även enskilda personer som känner sig förtalade kan anmäla ett medium för förtal i en så kallad civilrättslig process och föra skadeståndstalan.

37. Vilket ansvar har förlaget för förtal?
    Som huvudregel är det författaren till en bok som bär det tryckfrihetsrättliga ansvaret. Det är med andra ord författaren som får stå till svars rent straffrättsligt för bokens innehåll, t.ex. när det gäller förtal. Men det finns undantag: Om boken skrivs under pseudonym och förlaget därmed har garanterat författaren att hans eller hennes identitet inte ska röjas, då är det förlaget som ansvarar för eventuellt förtal eller andra yttrandefrihetsbrott som t.ex. hets mot folkgrupp och uppvigling.

38. Vad är det för skillnad på primärutnyttjande och sekundärutnyttjande?
    Ett primärutnyttjande är det första nyttjandet av ett verk som sker inom förlagets verksamhet, d.v.s. vad gäller förlagets ensamrätt att enligt förlagsavtalet få mångfaldiga och distribuera författarens verk i bokform. Vanligtvis utgörs primärutgåvan av en tryckt bok med hårda pärmar som är inbunden och som säljs till ordinarie pris, den så kallade normalutgåvan. Alla andra nyttjandeformer, som produceras och ges ut efter primärutgåvan, är sekundärutnyttjanden.
    
    Ett sekundärutnyttjande utgörs av andra utgåvor än normalutgåvan. Ett exempel är lågprisutgåvor, såsom pocket, storpocket och kartonnage. Andra exempel är ljudbok och e-bok. Sekundärutnyttjandet kan även ske utanför förlagets egen verksamhet. Det kan handla om att förlaget t.ex. upplåter förlagsrättigheterna till ett utländskt förlag att på det landets språk ge ut verket eller upplåter till ett pocketförlag att ge ut boken i pocketformat. Överenskommelse ska träffas med författaren för att förlaget ska kunna upplåta och nyttja sekundärrättigheter både inom och utanför det egna förlaget.

39. Vad är det för skillnad på en avtalslicens och en tvångslicens?
    En avtalslicens är en frivillig upplåtelse från rättighetsinnehavaren till någon annan att under viss tid, i ett begränsat eller obegränsat område, genom licensavtal få utnyttja det skyddade verket och därmed t.ex. mångfaldiga, sälja, och marknadsföra det.

    En tvångslicens är däremot en licens som rättighetsinnehavaren tvingas upplåta genom domstolsbeslut eller stöd i lag. En form av tvångslicens är rätten enligt lag att – efter en viss tid har förflutit sedan verket gavs ut – få framställa en antologi, d.v.s. en samling av delar av olika verk ämnat för undervisning, som olika upphovsmän har författat. Upphovsmannen har rätt till ersättning även när det gäller utnyttjanden som sker under tvångslicenser.

40. Hur får man använda bilder ur boken i reklam för boken?
    Om det gäller bilder där inga människor finns avbildade så styrs den frågan av vad som är avtalat mellan förlag och fotograf. För anställda fotografer framgår det vanligtvis genom anställningsavtal eller kollektivavtal att förlaget fritt får disponera över fotografens upphovsrättsskyddade bilder, så länge fotografen nämns vid namn intill bilderna. Om fotografen arbetar på frilansbasis eller på annat sätt har anlitats för att framställa bilder till en viss bok, då styrs frågan genom vad som avtalats i uppdragsavtalet. Enligt beställarregeln har den som beställt en bild rätt att använda bilden med det syfte som avsågs när beställningen gjordes, och upphovsmannen får då själv inte använda bilden i liknande eller konkurrerande sammanhang.
    
    Om det gäller bilder där människor syns, och de syns så pass tydligt att någon skulle kunna känna igen dem, så gäller lagen om namn och bild i reklam. I dessa fall måste personerna på bilden tillfrågas och samtycka till att bilden används i marknadsföring innan så sker.

41. Vad gäller rent rättsligt för bokens omslag?
    En boks framsida anses inte direkt vara reklam för boken i enlighet med marknadsföringslagen, och bokomslaget i sig faller antagligen inte heller inom lagen om namn och bild i reklam även om människor finns återgivna på omslagsbilden. Omslaget anses vara av redaktionell karaktär och omfattas av tryck- och yttrandefriheten. Däremot bör – enligt god sed – en person tillfrågas om han eller hon vill medverka med namn eller bild på en boks framsida. Detta eftersom en boks framsida exponeras betydligt mer än bilderna inuti boken. Att en person helt ovetande finner sig själv på ett omslag till en bok kan upplevas som kränkande, och kan även leda till konsekvenser för personen i fråga om personen inte alls vill synas i det sammanhang som boken utgör. Med tanke på att bilder av bokomslaget antagligen kommer att exponeras i annonser och kampanjer för förlagets utgivning eller i reklam för bokklubbar så är även det en anledning till att personerna i fråga bör tillfrågas om de vill medverka på omslaget eller inte.